SYTY I SKOLAN – vid välbefinnandets rötter
Barn som mår dåligt har svårt att lära sig. Lärare som inte får arbetsro har svårt att undervisa. Huvudidén bakom coachingsprocessen SYTY I SKOLAN och det systemiskt-dialogiska närmandesättet är att förbättra relationerna i skolan. När man stärker det gemensamma välbefinnandet i skolmiljön påverkar det i sin tur elevernas lärande och lärarnas möjligheter att tillämpa sina pedagogiska färdigheter.
Det systemiska arbetssättet strävar efter att motarbeta onödig tidskrävande byråkrati och hitta sätt tillbaka till en dialogisk arbetskultur som stöder välmående i skolan. I grunden handlar det om att jobba för att skolans värderingar omsätts i praktiken. I en välmående skolmiljö känner lärarna sina elever och eleverna känner tillhörighet i skolan och känner sig sedda av sina lärare och övrig personal. En sådan verksamhetskultur föds inte av sig själv. Skolans vuxna behöver medvetet utveckla och upprätthålla allt det som bidrar till välmående. Läraren behöver känna till olika sidor av eleven, inte enbart den kunskap eleven visar på lektionerna. En större förståelse för elevens helhetssituation förbättrar lärarens förståelse för elevens eventuella inlärningssvårigheter, utagerande eller inåtvända beteendemönster eller andra orsaker till att eleven inte orkar prestera i skolan.
Mera vuxennärvaro i skolan skapar trygghet bland eleverna. Tillitsfulla relationer lärare emellan är nödvändiga, så att den enskilda läraren får stöd av sina kolleger i olika situationer. Välmående är inget separat, som endast sköts av elevvården, att satsa på välmående är allas sak i skolan. Samarbetet med kuratorn, skolpsykologen, speciallärarna, skolcoachar och andra viktiga vuxna i skolan är elementärt, för att elevers svårigheter upptäcks och bemöts i ett tidigt skede. Det har blivit speciellt viktigt, att elevvårdens yrkesgrupper också känner tillhörighet i skolan efter övergången till välfärdsområden, då elevvård och bildning nu råder under olika administration.
Att satsa på en bra relation och ett gott samarbete med elevens vårdnadshavare i ett tidigt skede sparar på mycket arbete i det långa loppet. När man medvetet strävar till att skapa tillit i relationer, sköts många knepiga frågor betydligt lättare i fortsättningen. Då tilliten finns, vågar man vara sårbar.
Curiosa har på finskt håll haft flera lyckade skolcoachningar där man stött skolans personal, elevvården och samarbetskumpaner till att hitta principer som styr det gemensamma arbetet för elevers bästa. SYTY i skolan var den första helt svenskspråkiga coachingsprocessen. Programmet presenterades för intresserade svenskspråkiga skolor i Nyland på våren 2023. Från början poängterades, att skolans personal behövde överväga, om coachningen kom vid en lämplig tidpunkt för skolan. Förutsättningen för att få delta var, att såväl ledning som lärare förbinder sig att delta i hela coachningsprocessen.
Processen skall fungera som stöd och komplement till skolans övriga arbete med välmående i skolan, bygga vidare på det arbete som redan gjorts och ska inte belasta personalen. För att överföra det systemisk-dialogiska arbetssättet till praktiken spelar ledarskapet med rektor och vicerektor en avgörande roll.
Tre svenskspråkiga skolor i södra Finland anmälde sitt intresse att delta i projektet. Två enhetsskolor (klasserna 1-9) och en lågstadieskola (åk 1-6). Processen pågick under läsåret 2023-2024.
Under coachingsprocessen bygger man upp en mångprofessionell grupp i skolan som tillsammans deltar i coachningen och sätter sig in i det systemiska tankesättet och arbetsmetoder. Coachningen förverkligas som en process bestående av workshoppar och förankrande träffar i skolmiljön. Därutöver innehåller coachningen samtal som den utbildade gruppen leder i den egna skolan.
FSKC (Det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området) stod som huvudarrangör och fick finansiering till projektet från SFV (Svenska Folkskolans Vänner).
Som coacher fungerade socialarbetarna och familjeterapeuterna Veronica Lundqvist och Katarina Fagerström, som båda har mångsidig erfarenhet som utbildare i det Systemiska arbetssättet i andra sammanhang, som barnskydd och familjesocialt arbete.
Det var ett nöje att följa med ivern och entusiasmen inom coachningsgruppen och hur deltagarna fick idéer av varandra, hur man löst olika problemsituationer i andra skolor. Den stora utmaningen för den utbildade gruppen är att överföra lärorna från kursen till skolans övriga personal och få dem att leva i skolans vardag. Rektorernas ledarskap spelar här den viktigaste rollen. Rektorerna behöver å sin sida stöd för att leda dessa processer. I en av skolorna hade ledningen inte möjlighet att delta p.g.a. många utmaningar i skolan och i den situationen sade deltagarna att coachningen fungerade som stöd för att genomleva en tid av förändringar, men överföringen av lärorna till det praktiska arbetet försvårades. En annan lärdom efter många skolcoachingsprocesser kunde vara en längre stödprocess från Curiosas sida i att få verksamheten att rota sig i skolan. Det är imponerande att se hur skolans personal trots många byråkratiska och utrymmestekniska utmaningar, har viljan att själva utvecklas, förbättra skolmiljön och hålla andan uppe i en stressig vardag.
Katarina Fagerström och Veronica Lundqvist
